Stjärnstoft

Det var en så märklig känsla. Han bad mig träffa honom. Vi träffades på studentgatan, och det kändes så märkligt att inte kasta mig om hans hals. Som jag gjorde gången innan. När jag kramade honom hårt och grät, trots att jag lovat mig själv att hålla tillbaka tårarna. Den här gången blev det ingen kram. Det blev ett tafatt samtal, jag tystnade ibland. Vi satt på Barista i tre timmar. Han var sådär fin. Retades med mig.

Jag vågade inte retas tillbaka. Inte skratta. Kaffet blev kallt innan jag druckit halva koppen. Han frågade om jag inte ville ha nytt. Jag sa att det inte spelade någon roll att det var kallt. Han fick sköta större delen av samtalet. Sen gick vi. Kyrkogården var vacker under snön. Jag ställde mig över en lampa, gjorde miner och allt var nästan bra igen. Vi pratade om minnen vi hade av parken. Sjön framför biblioteket. Som var det enda han intresserat sig för när han var liten och tvingad till biblioteket. Som jag och pappa fotograferade med bokpåsar vars handtag skar in i händerna. Han utbildade sig till fotograf på den tiden. Jag läste böcker och drömde om en egen häst. Tillbaka till kanalen. Jag slängde snö på isen och önskade att jag kunnat värma händerna innanför hans jacka. Vi pratade om det han sagt.
"Jag lovar att jag aldrig kommer säga något sånt igen!"
"Jag trodde aldrig jag skulle höra något sånt från dig från första början. Hur kan jag någonsin vara säker på att det inte kommer hända igen? Jag bor på fjärde våningen, med ett fönster i mitt rum. Jag skulle inte klara av att höra det igen."
Sen satt vi tysta på centralen i en halvtimme innan jag tog bussen hem.

Första kvällen på Deep, när han höll om mig hela tiden. Mig. Jag tror han är den första som inte gått till henne först. Och sen till mig, därför att hon var ointresserad. Han gick direkt till mig. Andra gången på Spice. Då kände han inte igen mig. Jag förklarade att jag var hennes vän, då nickade han och gick igen. I somras träffades vi på Golden. Hon bad honom komma dit. Sen gick vi hem till hennes pojkvän. Lånade hans Bailey's och rökte på balkongen. I högklackat gick jag sen med honom och henne genom hela stan, via Gustav och Lilla torg, vidare till centralen och ut till Västra hamnen. Dagen efter tog han med mig till parken. En vecka senare satt han och jag på hennes pojkväns balkong. Vi pratade om oss.
Hon och jag dansade på Bodoni. Jag smög fram och kramade honom bakifrån. Att vara på en klubb med så många människor, och veta att det finns en person därinne som bara har ögon för en själv, och att besvara det. Det kändes så vackert. Och jag saknar det.
Jag röker för att få hans doft att fastna i mina kläder.