Have you ever seen the rain?
Den här bloggen blev inte så aktiv. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig, och det tänker jag också göra.
Jag tänker fortfarande på dig, jag trodde jag sprang in i dig idag. Två gånger. Jag vet inte om någon av dom personerna var du, men jag önskade det nästan. För idag var jag vacker. Eller åtminstone såg jag bättre ut än jag brukar. Jag var glad, för första gången på länge, jag hade till och med orkat sminka mig. Och jag hade skor med klack. Minns du dom? Jag köpte dom när det fortfarande var vi. Dom gjorde mig lycklig, och du sa att dom var fina.
Jag blev fotograferad idag. Det var några som höll på med en hemsida, där dom fotar människor ute på stan och lägger upp bilderna. För att människorna ska bli glada, tror jag. Jag förstod inte. Men jag gick åtminstone in på sidan och tittade på dom människor som fanns där. Inte gjorde det mig glad, jag sjönk istället ner i mitt hål och kände hur allt det svåra kom krypande. På bilderna ser människorna så glada ut, några poserar med sina vänner. Jag poserade inte med någon vän. Mina vänner vill inte umgås med mig, tror jag. Det är alltid jag som tvingar mig på dom, insisterar på att dom ska umgås med mig. En gång blev jag trött på att känna mig betydelselös, så jag slutade prata med dom. Jag gick ensam en hel dag, undvek dom så gott jag kunde. Då blev dom upprörda, för så fick jag inte göra. Det var bättre att jag satt vid deras bord, gick med dom. Inte för att jag spelade någon roll, utan för att vi skulle föreställa vänner. Dom sa det självklart inte rakt ut, men jag förstod att det var så.
Fotograferingen var till för att göra människor lyckliga, var det inte så jag sa? Människorna skulle känna sig fina, uppskattade. Jag kände mig inte fin. Jag fick veta av min syster att det borde vara en självförtroende-kick. Jag fick bara sämre självförtroende. För det finns för många bilder, och nu finns det en till. Jag vill inte ha fler bilder på mig själv, jag vill krossa alla speglar jag syns i. Jag är ingen vacker människa, jag förtjänar inte att hamna på en hemsida med lyckliga människor. Vad har jag att vara lycklig över?
Vem är jag att inbilla mig att jag är vacker?
