The sky won't snow.
"Jag har hjärtklappning, handsvett, och jag vill bara springa härifrån allt vad jag kan. Jag HATAR att prata i telefon!"
"Ska jag komma ner?"
Om några timmar sätter han sig på ett tåg till mig. 10:42 ska vi mötas på centralen. Jag saknar att falla pladask för någon. Tiden då en blick förändrade världen. När det fladdrade i bröstet i en vecka bara av några få ord. Vår relation innehåller inget sånt. Men jag tycker om honom. Jag tycker om att han är öppen med att vilja ha mig alla dagar. Att han finns där, och försöker ge mig ljus. Det finns mycket jag inte tycker om med honom också. Att han svamlar mer och mer, ju senare på kvällen det är. Sättet han ibland behandlar mig. Varningsklockorna han får att ringa.
Men han vill ha mig. Precis som jag är. Varje dag.
Kan man lära sig att älska någon?
"Ska jag komma ner?"
Om några timmar sätter han sig på ett tåg till mig. 10:42 ska vi mötas på centralen. Jag saknar att falla pladask för någon. Tiden då en blick förändrade världen. När det fladdrade i bröstet i en vecka bara av några få ord. Vår relation innehåller inget sånt. Men jag tycker om honom. Jag tycker om att han är öppen med att vilja ha mig alla dagar. Att han finns där, och försöker ge mig ljus. Det finns mycket jag inte tycker om med honom också. Att han svamlar mer och mer, ju senare på kvällen det är. Sättet han ibland behandlar mig. Varningsklockorna han får att ringa.
Men han vill ha mig. Precis som jag är. Varje dag.
Kan man lära sig att älska någon?
New York is getting kind of cold.
Och han har gjort det igen. "Jag klarar inte av att umgås med dig." Jag gick på lögnen om att han aldrig skulle säga så igen. Men när jag förtvivlad behöver någon att prata med försvinner han på nytt. Jag minns inte hur många gånger han sagt det. Att han inte vill fortsätta träffa mig. Redan första gången sa han det. Jag satt i hans soffa, han framför datorn. Han hade kopplat ihop tvn och datorn, och vi hade nyss tittat på film. Så öppnade han msn. En vän till honom frågade hur det gick med mig, och han svarade att han inte ha något förhållande, att jag bara var något tillfälligt. Jag tror han hade glömt bort att jag kunde läsa allt på tvn. Jag, som fallit för honom. Mina kinder började blöda när jag tvingades bita ihop hårt för att inte börja gråta.
Sen trodde jag det blev bra ändå. Han var så snäll. Förutom alla gånger han sa att han inte ville träffa mig längre. Att jag fick honom att må dåligt. Och att vi borde göra slut.
Men nu har jag raderat hans nummer. Alla sms. Tagit bort honom från varenda vänlista. Och inte sagt ett ord till honom, trots att han precis som alla tidigare gånger överöser mig med förlåt och "jag behöver träffa dig". Det är nu nackdelarna med att bo hemma återkommer. Hemma hos föräldrar som vrider och vänder på de få ord jag ger dom, tills de bestämt sig för att allt är mitt fel.
"Han hade väl inte sagt så om det inte vore för att du..."
Jag vet inte hur många anledningar dom kommit på än så länge. Och jag vill inte veta. Dom tycker att jag ska be honom om ursäkt. För vad vet jag inte. Ta tillbaka honom. Men det finns en gräns för hur mycket jag tillåter mig bli spottad på.
Men nu har jag raderat hans nummer. Alla sms. Tagit bort honom från varenda vänlista. Och inte sagt ett ord till honom, trots att han precis som alla tidigare gånger överöser mig med förlåt och "jag behöver träffa dig". Det är nu nackdelarna med att bo hemma återkommer. Hemma hos föräldrar som vrider och vänder på de få ord jag ger dom, tills de bestämt sig för att allt är mitt fel.
"Han hade väl inte sagt så om det inte vore för att du..."
Jag vet inte hur många anledningar dom kommit på än så länge. Och jag vill inte veta. Dom tycker att jag ska be honom om ursäkt. För vad vet jag inte. Ta tillbaka honom. Men det finns en gräns för hur mycket jag tillåter mig bli spottad på.
