The sky won't snow.

"Jag har hjärtklappning, handsvett, och jag vill bara springa härifrån allt vad jag kan. Jag HATAR att prata i telefon!"
"Ska jag komma ner?"

Om några timmar sätter han sig på ett tåg till mig. 10:42 ska vi mötas på centralen. Jag saknar att falla pladask för någon. Tiden då en blick förändrade världen. När det fladdrade i bröstet i en vecka bara av några få ord. Vår relation innehåller inget sånt. Men jag tycker om honom. Jag tycker om att han är öppen med att vilja ha mig alla dagar. Att han finns där, och försöker ge mig ljus. Det finns mycket jag inte tycker om med honom också. Att han svamlar mer och mer, ju senare på kvällen det är. Sättet han ibland behandlar mig. Varningsklockorna han får att ringa.
Men han vill ha mig. Precis som jag är. Varje dag.

Kan man lära sig att älska någon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0