Första gången han fick stryk av en främling.
Jag vet vad det innebär att sova på knäckebröd under ett te-blött täcke. Det hade kunnat vara fina kvällar att tänka tillbaka på. Dom var fyllda av en vacker smärta. Men smärtan hänger fortfarande kvar. Kanske kommer det en tid då dom blir så vackra som dom förtjänar? Då även den här kvällen blir vacker.
Det är lidandet som föder en person.
Men hur skulle det kunna komma något vackert ur det här?
Jag saknar kvällarna med Jane Eyre. Mina böcker vilar 52 mil bort, utom räckhåll för mig. Och jag undviker varje bokaffär. Långa dagar med Virginia Wolff. Tolstoy! Tatiana & Alexander! James Baker... Ååh!
Jag saknar böcker där ryssar överlever skott genom huvudet och där huvudpersonen jagas av maffian, nazister, filmstjärnor och fundamentalister! Och mina skivor. Alla teer som lämnades kvar.
Var det värt det?
Kommentarer
Trackback
